Längtar

Usch idag har det varit en sån dag som jag hatar. Tankar som härjar omkring i skallen, längtan efter kärleken, bara nån som håller om mig. Längtar faktiskt efter DIG, hur tusan jag kan göra det. Mycket tårar har det kommit idag. Alla verkar vara så himla lyckliga, gör saker tillsammans, men inte jag. Ligger här i min ensamhet o jag hatar det. Jag försöker göra saker som är roliga, men det tar faktiskt emot. Jag vill inte ha dom här känslorna för dig, jag vill verkligen inte. Vet inte hur jag ska få bort dom. Vill bara att dom försvinner för alltid, radera bort dom.

Det nya livet

Idag skulle mitt nya liv börja. Jag skulle flytta o allt kändes så bra. Jag hade stora förhoppningar om den nya lägenheten. Men den berömda väggen stod plötsligt där. Vad fan hände? ??? Jo det började med att Lulebo ringde precis när jag skrev under papper om att hyra en mini lastbil. Den gamla Hyresgästen hade inte tömt lägenheten. Hon har tydligen en god man som skulle fixa det åt henne. Men den var full med saker när lgh skulle besiktas. Dom har haft 3 månader på sig att tömma den, o inte ett skit var gjort. Inte en pinal var plockat därifrån. Jag trodde att hon från lulebo skämtade med mig, men det var inge skämt. Försökte få tag på alla som skulle hjälpa mig men det gick inte så bra. Alla kom 10.30. Jag var helt bestört. Vad fan, ska allt jävla skit hända mig för??? Har försökt få lulebo att stå för flytten av en firma, men det är dom inte så villiga på att göra. Ska skriva ner ett brev till vd på lulebo. Hyresvärden dit jag har tänkt flytta sa att jag o gode mannen skulle samtala med varandra om ev flyttfirma åt mig. Men är det verkligen jag som ska ordna det??? Det lulebo står för är avdrag på hyran gör dom dagar jag inte har haft tillgång till lgh. Snåla jävla idioter. Jag ska kontakta hyresgästföreningen imorgon o höra om dom kan hjälpa mig. Jag är helt förtvivlad. Jag blir sågad vid fotknölarna hela tiden, hur mycket mer ska jag orka :'(

Ensammast

Jag känner mig ensammast i hela världen :'( Den här skilsmässan/separationen är den jobbigaste av alla jag har separerat från. Känslorna finns kvar, trots allt. Önskade att jag inte hade några, vad enkelt allt skulle vara. Varför blev det så här???!!! Och du har redan träffat en ny tjej. Ååå vad det kändes när jag fick det bekräftat. Älskade du mig inte mer än så? Hur ska jag kunna gå vidare, träffa nån så länge det finns känslor kvar. Var till Elias grav o satte lite blommor, tårarna forsade ner för kinderna, det var så otroligt jobbigt. Stannade en stund o bara grät o pratade med honom <3 Håller på att packa och städa i huset. Om 1 vecka flyttar jag o det känns faktiskt skönt. Då börjar mitt "nya" liv som ensamstående mamma igen. Kommer jag våga tro på kärleken igen? Just nu har jag ingen aning.

vart ska detta sluta?!

Jag bara gråter o gråter o gråter, hur ska jag få kraft o ork för att orka med denna skilsmässa med allt vad det innebär? Sover skit dåligt på nätterna. Är helt slut i kropp o själ. Tänker mycket på Elias nu oxå, vad tänker du där du är om allt som händer. Huset finns nu på hemnet o det känns fruktansvärt att se MITT hus där. Ingen lägenhet på G heller, bokar o bokar men ingen lycka där heller, hur Fan ska det här gå? Och ändå har jag stått i 12 år i kö, det är sjukt hur det är. Har ringt alla privata hyresvärdar som jag vet, men de har inte heller några lediga lägenheter. Har även kollat om jag skulle köpa mig en men dom är ju svindyra :( Men DU har allt i ordning, lägenhet o allt. DU kvittrar, sjunger, nynnar på, som att livet är underbart, hur kan DU vara så oberörd?? DU tycker jag ska bo hos syster tills jag får en lgh, hur Fan ska det gå när R går skolan i Gammelstad o jag jobbar natt utan bil. Vart ska jag ha mina saker. Hur tänkte DU??? Ni åt från Max igår o jag ville ha en milkshake, inte kunde DU köpa mig en för det skulle bli så tjorvigt, hur snällt o omtänksamt är det tycker DU? DU visste att jag inte kunde äta eftersom jag hade dragit ut en tand. Bilen ska säljas, den kommer ställas av, bara det känns förjävligt. Det blir att åka buss till från jobbet. Hur ska jag orka, hur ska jag få kraft? :'( :'(

sorg

Idag har det varit en tung dag :( Jag har tagit fram alla bebis-sakerna. Allt ska säljas o det gör så jävla ont. Har gråtit hela dagen. Saker som aldrig är använda. Samtidigt känner jag enorm ilska inom mig som är riktad till M, faaan ta dig för att vi inte gjorde ett försök igen, vi hade inte funnits där vi är idag, vi hade varit en hel familj. Idag är vi en trasig familj som är på väg att splittras :'( Jag förstår dig inte. Ja, jag är arg, bitter o ledsen, ja helt förkrossad. Förhoppningsvis går det över någon gång. Sen är längtan efter Elias så jävla stor att jag får panik o ångest. Vill bara ha dig nära mig <3 Jag vill bara skrika rakt ut, all ilska som jag känner. Men jag ligger här o är tyst, säger ingenting, gör ingenting. Jag bara är.....

Måndag 24 februari 2014

Denna vecka blir mycket jobb, jobbar 3, ledig 1 för att sen jobba ytterligare 3. Känns rätt okej, slipper vara hemma. Det känns nästan obehagligt att vara hemma tillsammans med dig, fast jag älskar dig av hela mitt hjärta. Idag har vi pratat lite, känner mig så sårad att det blev så här, men vad finns det annat att göra, när man inte är villig att kämpa? Men det känns, väldigt mycket :( Jag vet vad jag vill ha o behöver o det kan du tydligen inte ge mig. Frågan är ju självklart varför? Jag tror inte ens att du vet. Att det ska vara så svårt att ändra sig, jag behöver oxå ändra mig. Men det är svårt när jag inte vet vad du vill o behöver. Nu är det bara bita ihop och kämpa till nästa steg som vi tar och det är på varsitt håll :'(

varför?

Mitt hjärta blöder!!! Hur kunde det bli så här? Jag hatar mitt liv just nu, vet inte vart jag ska ta vägen. Varför pratar du inte med mig, denna tystnad gör mig galen. Hur kan du sova lugnt om nätterna? Du säger att jag är din bästa vän, o ändå är jag som luft för dig, jag förstår inte? Du menar att jag har bestämt mig!!!! Men vill man verkligen ha nån/något så kämpar väl ändå för att få det. Så är iaf min teori, men inte din. :'( Du vet mycket väl hur jag mår, o det skiter du i, det skulle jag aldrig göra om du var i samma sits. Jag kämpar varje dag o jag skulle kämpa med dig! Men inte du?! Hur kan du behandla mig som luft? Inte ett Hej när du kommer hem, inte ens Grattis när jag fyllde år. Är jag inte värd mer för dig? Varför kämpar du inte bredvid mig??? Trodde jag betydde allt för dig, att vi hade en framtid tillsammans, att vi skulle bli gamla tillsamman. Nu står jag här helt ensam med ett brustet hjärta :'(