Jag drömmer så mycket om att jag blir med barn, var och varannan natt. Och jag blir så överlycklig när testet visas positivt. När jag vaknar från drömmarna blir jag så ledsen och besviken att det bara är en dröm.Tankarna till min lille Elias är ganska tunga och jobbiga nu. Jag saknar honom enormt mycket nu, vill ha honom hos mig, få krama och pussa honom. Att förlora honom är så jobbigt nu. Det är som ett stort håll i mig. Det är nåt som saknas, det känner jag. Hela min kropp skriker efter honom. Det var ett tag sen jag kände sån här stark längtan. Min älskade Elias, varför varför varför??????
Det kommer inte bli några mer barn här, det vet jag och har väl accepterats till en viss del. Men ibland blir det bara så jobbigt. Det skulle ju inte bli så här. Vi skulle bli en HEL familj och inte en sörjande familj. Svårt att förklara. En familj är vi ju, men nåt fattas i alla fall för mig.

Begravningen ägde rum 2009-05-26 kl 10,00

Idag har jag varit med Linus till barnkliniken. Men jag blir så förbannad när jag får höra att Linus skulle ta astma medicin tills det här besöket och så har han inte gjort det. Han har känt sig frisk och slutade då. Läkaren lyssnade på lungor och hjärta och det lät bra. Men han skulle även göra spiromentri, dvs. man kollar lungornas kapacitet, och det visade sig att det är inte riktigt okej, det är inte dåligt heller. Så Linus måste ta astmamedicin varje dag nu i 6 månader, så jag hoppas att han verkligen gör det den här gången. Jag har gjort en lång predikan åt honom idag, så jag hoppas han inser vad som kan hända om han inte gör som läkaren sagt. Mest förbannad blir jag på personerna som Linus bor hos, att dom inte ser till att han tar medicinen. Fast jag vet vad dom säger/tycker.... kan inte tvinga honom bla bla bla bla. Men jag tycker att det gäller Linus hälsa och framtid som står på spel. Om han inte gör som läkaren säger kan detta utveckla till astma och det vill inte jag att han ska få. För det är ingen lek kan jag säga som har haft astma hela mitt liv.
Så man kan ju säga så här, vad är viktigare att Linus avstår från medicinerna eller att hans hälsa blir mycket sämre. Dom tycker att medicinerna är för dyra och Linus gillar inte att äta mediciner. Men det argumentet accepteras inte i det här läget. Det är bara att ta dom vare sig han vill eller inte!
Jag sa till läkaren att jag har inte samma koll på Linus och hans mediciner eftersom han inte är hos mig så ofta. Så det ansvaret tar inte jag på mig. Och det förstod hon. Ansvaret ligger hos dom Linus är med mest.
Jag vill bara Linus bästa <3

Skolan

Oj så nervös jag var när jag for till skolan för att göra det slutgiltiga provet i vård omsorgsarbete. Från bilen och till skolan började jag nästan hyperventilera, jag var så nervös att jag inte fick luft, hjärtat klappade jättefort. Det var riktigt obehagligt.
Jag klarade provet men inte blodtrycket, men jag var inte ensam om att inte klara det, så det kändes samtidigt skönt. Jag hörde när pulsen började slå men inte när den upphörde och för att göra det ännu svårare så höll läraren handen över själva klockan så man såg ingeting. Läraren ville att vi skulle lära oss genom att bara lyssna och inte gissa oss fram. Det gjorde hon för dom har kommit på att det är så många som fuskar. Jag var jättebesviken för jag visste att jag kunde. Jag fick göra om blodtrycket 2 veckor efter och klarade det på första försöket. Ååå vad glad jag var. Och jag var inte alls nervös den här gången. Jag fick även veta mitt betyg och får MVG! Helt otroligt att jag av alla människor får högsta betyget. Jag fattar det fortfarande inte. Jag som alltid har hatat skolan. Fast det gör jag ju inte nu, jag älskar skolan, längtar tills jag får komma dit och lyssna på läraren.
Medicin grundkursen vet jag inte mitt betyg ännu, men ska i alla fall försöka få VG. Jag tror att jag "bara" får G, men ska försöka komplettera upp betyget i så fall. Läraren har inte hunnit rätta alla inlämningsuppgifter ännu, hon har 3 veckor på sig att rätta uppgifterna och ge betyg från och med sista kursdagen.
Veckan efter började jag 2 nya kurser, social omsorg och omvårdnad. I social omsorg har vi en lärare som inte kan förklara så jag förstår. Men där ska vi få en ny lärare nästa vecka så jag hoppas att hon är bättre. Hon vi egentligen skulle ha har slutat, vilket jag tycker är synd. Jag gillade hennes sätt att lära ut. I omvårdnad har vi samma lärare som i medicin grund och henne älskar jag. Hon är så otroligt duktig på att lära ut.
Nästa vecka börjar jag ytterligare en ny kurs, Etik. Där kommer vi oxå få samma lärare som vi har i omvårdnad. Jag är lite nervös över den kursen för jag har hört att den inte är så lätt. Men vi har en super bra lärare så jag hoppas den blir lätt.