Jag drömmer så mycket om att jag blir med barn, var och varannan natt. Och jag blir så överlycklig när testet visas positivt. När jag vaknar från drömmarna blir jag så ledsen och besviken att det bara är en dröm.Tankarna till min lille Elias är ganska tunga och jobbiga nu. Jag saknar honom enormt mycket nu, vill ha honom hos mig, få krama och pussa honom. Att förlora honom är så jobbigt nu. Det är som ett stort håll i mig. Det är nåt som saknas, det känner jag. Hela min kropp skriker efter honom. Det var ett tag sen jag kände sån här stark längtan. Min älskade Elias, varför varför varför??????
Det kommer inte bli några mer barn här, det vet jag och har väl accepterats till en viss del. Men ibland blir det bara så jobbigt. Det skulle ju inte bli så här. Vi skulle bli en HEL familj och inte en sörjande familj. Svårt att förklara. En familj är vi ju, men nåt fattas i alla fall för mig.

Begravningen ägde rum 2009-05-26 kl 10,00