vart ska detta sluta?!

Jag bara gråter o gråter o gråter, hur ska jag få kraft o ork för att orka med denna skilsmässa med allt vad det innebär? Sover skit dåligt på nätterna. Är helt slut i kropp o själ. Tänker mycket på Elias nu oxå, vad tänker du där du är om allt som händer. Huset finns nu på hemnet o det känns fruktansvärt att se MITT hus där. Ingen lägenhet på G heller, bokar o bokar men ingen lycka där heller, hur Fan ska det här gå? Och ändå har jag stått i 12 år i kö, det är sjukt hur det är. Har ringt alla privata hyresvärdar som jag vet, men de har inte heller några lediga lägenheter. Har även kollat om jag skulle köpa mig en men dom är ju svindyra :( Men DU har allt i ordning, lägenhet o allt. DU kvittrar, sjunger, nynnar på, som att livet är underbart, hur kan DU vara så oberörd?? DU tycker jag ska bo hos syster tills jag får en lgh, hur Fan ska det gå när R går skolan i Gammelstad o jag jobbar natt utan bil. Vart ska jag ha mina saker. Hur tänkte DU??? Ni åt från Max igår o jag ville ha en milkshake, inte kunde DU köpa mig en för det skulle bli så tjorvigt, hur snällt o omtänksamt är det tycker DU? DU visste att jag inte kunde äta eftersom jag hade dragit ut en tand. Bilen ska säljas, den kommer ställas av, bara det känns förjävligt. Det blir att åka buss till från jobbet. Hur ska jag orka, hur ska jag få kraft? :'( :'(

sorg

Idag har det varit en tung dag :( Jag har tagit fram alla bebis-sakerna. Allt ska säljas o det gör så jävla ont. Har gråtit hela dagen. Saker som aldrig är använda. Samtidigt känner jag enorm ilska inom mig som är riktad till M, faaan ta dig för att vi inte gjorde ett försök igen, vi hade inte funnits där vi är idag, vi hade varit en hel familj. Idag är vi en trasig familj som är på väg att splittras :'( Jag förstår dig inte. Ja, jag är arg, bitter o ledsen, ja helt förkrossad. Förhoppningsvis går det över någon gång. Sen är längtan efter Elias så jävla stor att jag får panik o ångest. Vill bara ha dig nära mig <3 Jag vill bara skrika rakt ut, all ilska som jag känner. Men jag ligger här o är tyst, säger ingenting, gör ingenting. Jag bara är.....

Måndag 24 februari 2014

Denna vecka blir mycket jobb, jobbar 3, ledig 1 för att sen jobba ytterligare 3. Känns rätt okej, slipper vara hemma. Det känns nästan obehagligt att vara hemma tillsammans med dig, fast jag älskar dig av hela mitt hjärta. Idag har vi pratat lite, känner mig så sårad att det blev så här, men vad finns det annat att göra, när man inte är villig att kämpa? Men det känns, väldigt mycket :( Jag vet vad jag vill ha o behöver o det kan du tydligen inte ge mig. Frågan är ju självklart varför? Jag tror inte ens att du vet. Att det ska vara så svårt att ändra sig, jag behöver oxå ändra mig. Men det är svårt när jag inte vet vad du vill o behöver. Nu är det bara bita ihop och kämpa till nästa steg som vi tar och det är på varsitt håll :'(

varför?

Mitt hjärta blöder!!! Hur kunde det bli så här? Jag hatar mitt liv just nu, vet inte vart jag ska ta vägen. Varför pratar du inte med mig, denna tystnad gör mig galen. Hur kan du sova lugnt om nätterna? Du säger att jag är din bästa vän, o ändå är jag som luft för dig, jag förstår inte? Du menar att jag har bestämt mig!!!! Men vill man verkligen ha nån/något så kämpar väl ändå för att få det. Så är iaf min teori, men inte din. :'( Du vet mycket väl hur jag mår, o det skiter du i, det skulle jag aldrig göra om du var i samma sits. Jag kämpar varje dag o jag skulle kämpa med dig! Men inte du?! Hur kan du behandla mig som luft? Inte ett Hej när du kommer hem, inte ens Grattis när jag fyllde år. Är jag inte värd mer för dig? Varför kämpar du inte bredvid mig??? Trodde jag betydde allt för dig, att vi hade en framtid tillsammans, att vi skulle bli gamla tillsamman. Nu står jag här helt ensam med ett brustet hjärta :'(

Mina innersta tankar!

Jag önskade att jag kunde skriva mina innersta tankar här på bloggen, men jag kan inte det, vilket känns hemskt. Jag vill inte att informationen ska komma ut till vem som helst. Julen närmar sig med stormsteg och jag hatar det. Vill inte alls att det är jul detta år. Det är tur att jag kommer jobba natt från och med 23 till 26 december, om nu orken finns. Jag hoppas att den kommer fram :`( Linus och Rebecca är inte med oss i år, det känns oxå tråkigt, men det är självklart att de måste få fira med sina pappor och deras släkt. Ååååå. vad jag älskar dom, över hela mitt hjärta och vill dom inget ont här i livet. Och min önskan är att de får allt de önskar sig <3 Mina tankar och funderingar kretsar mycket kring Elias nu och det känns fruktansvärt tungt. Jag vill inte känna så här, men det gör jag. Längtan efter honom är enormt stor just nu. Han ska ju vara här med oss, inte någon annanstans. Panikångesten kommer ofta och jag vet inte hur jag ska hantera den, mer än att försöka andas lugnt, men det är inte lätt. Nätterna är fruktansvärda, sover ingenting alls i stort sett, nån enstaka timme, tankarna bara snurrar. Maten smakar äckligt och jag vill inte alls, men jag tvingar i mig. Jag måste! VARFÖR BLEV DET SÅ HÄR???!!! Jag vill ha min lille bebis hos mig, nära mig. Få se honom växa upp. Se dom stora nyfikna ögonen när julen närmar sig, med allt vad det innebär. Men jag får inte det, han är någon annanstans. Tänk om jag kunde få hålla honom en gång till? Tänk om jag kunde få veta att han har det bra? Det är det ingen som vet egentligen, man kan ju bara säga det, och hoppas att det stämmer. Ingen vet med säkerhet att det är så. Till min familj som hjälper och stöttar mig vill jag bara säga tack för att ni finns, ni vet vilka ni är <3

Det gör så ont!

Jag önskade att du kunde säga till mig att du älskar mig, jag kommer att kämpa för att få dig tillbaka, kommer göra allt för oss två, det kommer vara vi för alltid, jag kommer att ändra mig, bli till en bättre människa.... Men inte ett ljud har du sagt! Det gör så ont i mitt hjärta, hur kommer jag fixa det här?? Hur kunde vi låta det gå så här långt, jag förstår inte? Jag har gett dig miljoner chanser, men du har inte tagit mig på allvar. Är det de här du vill? Vågade du inte ta steget, utan det var jag som var tvungen! För jag orkar inte mer, orkar inte kämpa för oss båda. Det gör så himla ont :'( Vet inte vart jag ska ta vägen.

Hemsida

Hej

Jag har gjort en egen hemsida, med hjälp av svärfar. Tycker den blev så fin :)
Där finns även recept på allt jag bakar, ni behöver endast klicka på namnet, ex. solskenbulla så kommer receptet upp. Även pris på allt finns även med där.
Hoppas ni gillar den lika mycket som jag gör.

http://www.helensbakelser.n.nu/