Ångest.

Usch, jag har sån ångest för morgondagen. Vi ska nämligen ha skriftligt prov i psykologi. Och just nu tror jag inte på mig själv, vilket känns otroligt tungt. Jag har fått kämpat med psykologin hela kursen, dvs. i 6 långa veckor. Jag sover dåligt om nätterna, vaknar stup i kvarten. Jag har inte höga krav på mig själv eftersom jag blir jättenöjd om jag blir godkänd, vilket jag hoppas att jag blir. Men dessa skriftliga prov är inte att leka med och alla dessa perspektiv man ska kunna för att fixa provet. Har en jättejobbig och tung period just nu som jag inte riktigt vet hur jag ska handskas med. Alla människor mår dåligt, det vet jag. Men jag gör det ganska ofta just nu, eller har gjort det ett bra tag. Och komma ur detta svarta mörkret är inte alltid så lätt. Skulle vilja komma bort från detta mörker ett tag och känna glädje och lust med livet. Med detta så vill jag inte dö utan vill bara känna glädje, det gör jag tyvärr inte just nu. Allt känns bara så jobbigt med alla känslor jag har inom mig.

Detta är sista veckan med mina 3 kurser jag går nu och det känns faktiskt jätteskönt. Nästa vecka börjar psykiatri kursen och veckan därpå börjar hälsopedagogik kursen och jag tror inte de är så jätte enkla kurser. Men efter den här veckan så fattas det endast 400 poäng för att bli undersköterska. Så någonstans i tunneln ser jag slutet, men vägen dit känns ändå lång.

I lördags var vi till graven och tände ljus på Elias grav, de vart så fint. Saknaden är enorm fortfarande. Sorgen och längtan efter honom är fortfarande väldigt stark. Vill bara ha honom nära mig, mitt älskade barn.