Sorgen

Igår bytte Rebecca äntligen sina läk-örhängen till vanliga guld örhängen. Hon fick låna ett par av sin älskade moster. Jätte tack till dig. Hon vart så fin och det gick jättebra att byta dom oxå, Rebecca var lite rädd att det skulle göra ont, men det gjorde inte det. Hon vart nästan förvånad att det inte kändes nå. Skönt att det är gjort nu.
Igår fick jag en bloggsida av en god vän där en mamma har förlorat sin älskade dotter i en hemsk olycka. Jag är glad att jag fick den och fick ta del av den. Den var hemsk att läsa, men jag förstår den här mamman så väl. Och jag känner igen mig så mycket i det hon skriver. Alla känslor, ilska, hopplöshet, avundsjuka på andra och framförallt sorgen som aldrig kommer att gå över. Det finns inga ord som verkligen kan förklara hur man egentligen känner. Man har helt enkelt förlorat nånting inom sig. En del tänker säkert att jag glömmer bort mina barn, Linus och Rebecca, men det gör jag inte. Jag älskar dom så himla mycket och är så glad och tacksam att jag har dom vid min sida. Dom sprider kärlek och trygghet på sitt sätt. Men inom mig är det nåt som saknas och det är Lille Elias. Så är det och kommer att vara. Tycka vad ni vill om det. Det är så JAG känner och det kan ingen ta ifrån mig. Jag lider så av mamman som förlorade sitt dotter, men jag tänker samtidigt att hon fick nästan 9 år med henne. Vad fick jag, några timmar med ett avlidet barn, fick aldrig höra honom gråta. Men den korta lilla tiden jag fick med Elias är jag eller vi väldigt tacksam över och samtigt glad men ändå inte.
Att man ska behöva vara med om sånt här, jag kan som inte förstå det.
När jag hade kört Rebecca till skolan så for jag till graven och tände ett ljus och la dit en tomte som jag har köpt. Ljus tänder vi varje helg. Ibland känns det bra att fara dit och ibland skitjobbigt. När det är jobbigt vill jag bara gräva upp honom och få hålla om honom igen, få ha honom nära mig. Men jag vet att han har det bra men han skulle ha haft det bättre hos oss.
Och till Linus och Rebecca så ska ni veta att jag ÄLSKAR er så himla mycket och är så glad att ni finns.
Sen vill jag tacka min vän som gav mig denna blogg. Du behöver inte ångra dig att du gav mig den. Nu vet jag att jag är inte ensam med att bära en så stor sorg.

Uppsägningen.

Igår kom beskedet om uppsägningen. Att skriva under själva uppsägningen har jag hört inte är så lätt. Men för min del kändes det inte alls svårt eller jobbigt, utan bara skönt. Jag känner fortfarande att jag tog rätt beslut.
Jag kommer att bli uppsagd 1 januari 2010 och har då 12 månader uppsägning. I dagsläget måste jag jobba till sista februari. Men jag har pratat med min chef om det. Eftersom jag är uppsagd pga arbetsbrist så anser jag inte att jag ska behöva jobba till sista februari. Eftersom Telia anser att vi har så lite att göra, vilket våran avdelning inte har, men jag tycker att ledningen ska få se det så fort som möjligt, att det inte håller i längden. Att ta bort 2 stycken medarbetare från min arbetsplats. Hon skulle prata med sin chef om detta och återkomma. Om det inte går som jag vill att jag får arbetsbefrielse från och med 1 januari så har jag en plan som jag tycker ska fungera. Ska prata med chefen om det när jag får beskedet av henne.
Jag har ganska många planer på framtiden. Mycket mer tänker jag inte berätta här. Det kommer vid ett senare tillfälle om eller när det blir aktuellt. Än så länge känns det himla bra.
Jag känner mig stark och positiv att framtiden kommer bli kanonbra.

Vänner.

Det är lite konstigt det där med vänner. Hur allt kan förändras fort om eller när det händer något.
Jag har varit med om en kris som man inte kan förklara hur det känns inombords. Dom som har varit med om samma sak vet precis hur känslan är. Det är lite synd att människor inte vill eller kan förstå hur det är vissa dagar. Att förlorat ett barn, det kommer man nog aldrig över och det är hemskt att man ska behöva förlora vänner pga av det. Att dom inte förstår att man förändras lite grann. Att man inte riktigt kan släppa taget om sorgen riktigt än, eller släppa taget, det gör man nog aldrig utan man lär sig leva med den. För sorgen kommer alltid vara kvar mer eller mindre.
Jag tycker det är synd att människor inte kan förstå det. Att man ska behöva känna sig "utfryst" på något sätt. Vet inte om utfryst är rätt ord heller. Men ni kanske förstår.
Men dom vänner man har kvar är ialla fall riktiga vänner och det är jag glad över för dom accepterar mig som jag är. Det känns lite sorgligt att dom jag trodde var mina vänner inte är mina vänner.
Jag har grubblat och tänkt på det här ett bra tag.
Livet går vidare ändå. Inget jag kommer ödsla mer energi på. Det är det inte värt.

Örhängen

Oj vad trött jag var när klockan ringde imorse. Den förbannade masken jag har gjort så jag inte har kunnat sova hela natten. Måste spänna fast den hårdare ikväll när jag går och lägger mig.
Rebecca är hos en klasskompis, ska hämta henne lite senare.
Igår kom Sara förbi hit för att promenera, herre gud vad längesen vi promenerade tillsammans. Vi pratade om allt möjligt men på något sätt så berättade jag att vi skulle byta ut Rebeccas örhängen senare samma kväll och jag berättade även att jag hade köpt silverörhängen till henne. Silverörhängen innehåller ju nickel, vilket jag inte alls tänkte på eller visste när jag köpte dom. Jag vill inte att hon använder såna örhängen riktigt än. Är lite rädd att hon ska få nickelallergi och det vill jag inte. Så nu måste jag försöka hitta några andra som inte kostar allt för mycket till henne så hon får byta. Rebecca vart givetvis inte så jätteglad när jag berättade att vi måste vänta några dar till. Men hon förstod samtidigt, vilket var bra.

Kalas hela helgen

I fredags var Rebecca på kalas till en tjej i hennes klass som fyllde år. Dom var på Bowlingkompaniet på Tuna. Tror det var lyckat fast tiden vart lite tokigt. När det var meningen att kalaset skulle vara slut så skulle dom precis börja äta. Men det gjorde inte så mycket, jag satt och väntade till allt var klart.
Igår så var Linus bjuden på sin kusins kalas, dom var på Teknikens Hus. Linus ringde senare och frågade om han kunde få sova över hos dom och det gick bra.
Rebecca frågade igår om Tova, en klasskompis fick sova över hos oss. Och även det gick bra. Dom fick sova i Gille-rummet. Dom myste där på kvällen och såg Robinson och sen en film som dom somnade till.
Idag blir det nog bara lugnt, måste nog dammsuga i alla fall. Himla vad dammigt det blir på golvet fort.
Vi var och handlade igår och vilken trafikstockning det blir i rondellerna på Storheden efter lunchtid. Hur lång kö som helst. Och det är ju inte alla som vet hur man ska köra i rondell heller. Konstigt att det inte händer mer olyckor där.

Lussekatter <3

Igår när jag hämtade Rebecca från fritids hade dom bakat lussekatter. Det luktade så gott så jag blev så sugen att baka själv. Jag brukar alltid baka till 1a advent men i år är ju saffran så dyrt så jag väntade några dagar längre. Så efter vi hade ätit middag igår så for jag och Rebecca till Coop Forum för att handla ingredienser till Lussekatter.

Så idag blev det bakning orkade inte när vi kom från affären igår som jag först hade tänkt.

Lussekatter:

125 gr margarin

3 dl mjölk

0,5 gr saffran

50 gr jäst

1,5 dl socker

0,5 tsk salt

1 st ägg

ca 10 dl vetemjöl

* Smält margarinet och häll i mjölken

* Smula jästen och rör i socker och salt och häll i vätskan

* Tillsätt ägget

* Rör ner vetemjölet

* Låt degen jäsa i 30 minuter

* Baka ut degen och forma som du själv vill att Lussekatterna ska se ut

* Lägg Lussekatterna på bakplåtspapper på plåten

* Låt jäsa i 20 minuter
* Stoppa ner russin på vardera sida eller hur du själv vill ha dom

* Pensla lussekatterna med ett uppvispat ägg

* Strö över med lite strösocker

* Grädda i 250 grader tills dom har blivit ljusbruna.

Detta recept har jag haft sen jag gick gymnasiet.

Jag tycker det är ett kanonrecept och dom är verkligen fluffiga och goda. Oftast brukar jag göra dubbel sats, men denna gång blev det bara en enkel.

Utvecklingssamtal på Linus skola.

Igår hände det nog inte så mycket iallafall av vad jag kommer ihåg. Jag var otroligt trött, somnade fort. Hann somna innan Mange kom och la sig.
Idag har Rebecca varit till tandläkaren för att fylla igen dom 2 andra groparna hon hade i 6 års tänderna och dom behövde inte sätta nån bedövning. Allt gick jättebra. Men hon gillar inte när det är en massa saker i munnen och samtidigt ska hon gapa stort. Men vem gör det, men det är bara att gilla läget.
Det känns verkligen i kroppen att man jobbar 2,5 timme längre på dagarna. Jag är helt slut när jag kommer hem.
Efter jobbet idag hade jag utvecklingssamtal med Linus och hans fröken och det går framåt för honom. Det är så roligt att höra hur duktig han är och att han tar för sig saker som han abslout inte gjorde förrut.
När vi kom hem började Linus baka en äppelpaj som blev jättegod. Han är så duktig på att baka och helt själv.
Nu är Linus och ser Lule hockey spela med farfar. Han hade fått fribiljetter från skolan. Ni kan ju gissa vem som inte blev så glad som inte fick följa med.