Uppsägningen.

Igår kom beskedet om uppsägningen. Att skriva under själva uppsägningen har jag hört inte är så lätt. Men för min del kändes det inte alls svårt eller jobbigt, utan bara skönt. Jag känner fortfarande att jag tog rätt beslut.
Jag kommer att bli uppsagd 1 januari 2010 och har då 12 månader uppsägning. I dagsläget måste jag jobba till sista februari. Men jag har pratat med min chef om det. Eftersom jag är uppsagd pga arbetsbrist så anser jag inte att jag ska behöva jobba till sista februari. Eftersom Telia anser att vi har så lite att göra, vilket våran avdelning inte har, men jag tycker att ledningen ska få se det så fort som möjligt, att det inte håller i längden. Att ta bort 2 stycken medarbetare från min arbetsplats. Hon skulle prata med sin chef om detta och återkomma. Om det inte går som jag vill att jag får arbetsbefrielse från och med 1 januari så har jag en plan som jag tycker ska fungera. Ska prata med chefen om det när jag får beskedet av henne.
Jag har ganska många planer på framtiden. Mycket mer tänker jag inte berätta här. Det kommer vid ett senare tillfälle om eller när det blir aktuellt. Än så länge känns det himla bra.
Jag känner mig stark och positiv att framtiden kommer bli kanonbra.