Vänner.

Det är lite konstigt det där med vänner. Hur allt kan förändras fort om eller när det händer något.
Jag har varit med om en kris som man inte kan förklara hur det känns inombords. Dom som har varit med om samma sak vet precis hur känslan är. Det är lite synd att människor inte vill eller kan förstå hur det är vissa dagar. Att förlorat ett barn, det kommer man nog aldrig över och det är hemskt att man ska behöva förlora vänner pga av det. Att dom inte förstår att man förändras lite grann. Att man inte riktigt kan släppa taget om sorgen riktigt än, eller släppa taget, det gör man nog aldrig utan man lär sig leva med den. För sorgen kommer alltid vara kvar mer eller mindre.
Jag tycker det är synd att människor inte kan förstå det. Att man ska behöva känna sig "utfryst" på något sätt. Vet inte om utfryst är rätt ord heller. Men ni kanske förstår.
Men dom vänner man har kvar är ialla fall riktiga vänner och det är jag glad över för dom accepterar mig som jag är. Det känns lite sorgligt att dom jag trodde var mina vänner inte är mina vänner.
Jag har grubblat och tänkt på det här ett bra tag.
Livet går vidare ändå. Inget jag kommer ödsla mer energi på. Det är det inte värt.