Ibland känns livet så jäkla tungt. Man tänker tillbaka på när man fick beskedet när Elias inte levde nå mer och vad som hände med allt efter det. Det kommer dagar när allt känns jobbigt och tungt. Dom här stunderna tänker jag mycket på hur han skulla ha varit. Att inte få höra honom säga mamma, pappa, Linus, Rebecca, osv. Får inte se honom göra framsteg, som att krypa, klappa händerna, lära sig gå....Det känns så tungt att inte få ha honom nära, krama, pussa, gosa. Har varit idag och tänt ljus på hans grav. Varför ska livet vara så orättvist?
Vissa människor får barn som kanske inte skulle ha haft barn av olika skäl. Och jag som verkligen ville ha barn, förlorade mitt. Varför är det så?
Men som sagt är det inte alltid det känns så här utan det kommer nån gång då och då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar