Ovädret.

Vilket oväder det var igår. Och inte kom dom och plogade gatan heller. Det var inte så lätt att komma fram, varken med bil eller med fots.
Imorse när vi vaknade så hade traktorn precis plogat gatan och jag lovar er att plogkanten var säkert 1 meter hög. Den gick till bröstkorgen på Linus. Det första jag tänkte var hur ska jag komma ut med bilen. När jag klev upp for Mange till jobbet med en jobbarkompis som han samåker med. Jag fick helt panik.
Vi har ju en traktor som tar bort våran plogkant, vilket är jäkligt skönt i såna här lägen. Men tiden gick och jag såg ingen trakor. Det jag såg var att våra grannars plogkanter hade blivit bortskottade men inte våran. Jag ringde till Mange och frågade vad jag skulle göra. Linus vägrade att skotta den kanten och det förstår jag. Inte ens jag skulle göra det. Klockan gick och jag tänkte på om barnen skulle komma i tid till skolan. Men under tiden jag pratade med Mange så kom traktorn. Vilken lättnad det var när man såg att han tog plogkanten. Och barnen hann i tid till skolan.