Enorm stor.

Längtan efter Elias är enorm idag. Det kommer såna här dagar, det kommer det alltid att göra. Tro mig. Jag har en stor klump i halsen och i hjärtat känns det som att det är nåt som saknas i mitt liv och jag vet att det är Elias, ett stor hål. Mitt älskade barn, längtan efter dig är så jäkla stor, det finns inga ord i världen som kan förklara längtan och saknaden. Ingen i min omgivning förstår min längtan och saknaden heller. Ingen! För dom har inte varit med om det här. Jag vill ha honom här hos mig, så är det. Han hör inte hemma nån annanstans än hos mig. Varför blev det så här? Mitt liv kunde se ut på helt annat sätt om detta inte hade hänt. Det är jag helt övertygad om. Liv med lycka, kärlek och massor med bus hela dagarna. Han skulle vara så stor nu. Han skulle utvecklas varje dag. En egen vilja skulle han säkert oxå ha. Varför varför varför???
Livet är inte rättvist för fem öre. Helt sjukt att det ska behöva bli så här. Jag försöker fatta och förstå men jag gör det inte såna här dagar. Glömma och gå vidare, jo tjena säger jag bara. Ni som tycker man ska göra det skulle verkligen behöva få vara med om detta. För det går bara inte. Låt mig ha såna här dagar. Är ni min vän så accepterar och respekterar ni det. Kan ni inte acceptera det så är ni nog inte min vän. Det är några personer som har stått mig nära en gång i tiden och som har glidit undan, men det är väl meningen att man inte ska vara vänner, vad vet jag. Livet går vidare utan er ändå. Man förtjänar väl inte varandras vänskap. Respekten finns inte där när man har det tungt och jobbigt och då får vänner vingar och flyger förbi.
Jag har min familj som jag älskar väldigt mycket och jag glömmer inte bort Linus och Rebecca. Det kommer jag aldrig att göra. Dom är mitt allt.