Förlorat ett barn.

Jag har hittat en blogg som jag läser då och då. Den här mamman har oxå förlorat ett barn för 3 år sedan. Oj oj vad jag känner igen mig om hennes känlsor och frustation. Så här skriver hon bland annat:
Ofta får man höra:
1. Fokusera på den positiva i livet, fokusera på det positiva i situationen - Jag FÖRSÖKER! Men det vad är det som är positivt i att ens barn dör?!
2. Sörj i ensamheten.
3. Var stark- inte för din egen skull. Men för andras.
4. Har du inte gått vidare än?
Hur går man vidare efter att ha förlorat ett barn. Men de kanske har rätt.
Kanske ska jag glömma mitt barn för att må bra och slippa irritera mig på omgivningen. Men så funkar det ju inte heller. Jag varken KAN eller VILL glömma mitt barn. Och jag kommer inte heller att "gå vidare" i livet. Tiden läker inte alla sår. Jag kommer aldrig att acceptera att mitt barn är död.
Däremot LÄR jag mig leva med sorgen och hantera den på så sätt att jag fungerar i vardagen och kan se till att de övriga barnen får den trygghet, kärlek och omtanke som de behöver och är värda.

Precis så känner jag oxå. Vissa dagar är jätte tunga och vissa dagar flyter den bara på som den ska göra egentligen. Men jag saknar fortfarande min lille Elias och vill fortfarande ha honom hos mig. Och det kan INGEN ta ifrån mig.