onsdag 7 oktober 2009

En förlorad son!

Jag har inte bloggat nå dessa dagar för orken har inte funnits. Ska förklara vad som händer runt omkring mig just nu och det är ingen rolig sak precis.
Förra vecka köpte jag ett par gympaskor till Linus, bad han prova dom, han sa att han kunde ha dom. På söndag ringer hans pappa och säger att dom är för stora. Inga problem tycker jag, vi får fara och byta dom på måndag när han kommer hem som vanligt. Senare på kvällen ringer hans pappa igen och säger att Linus inte kommer hem pga av skorna. Herre gud tänkte jag, för en sån liten grej gör han så stor. Försöker förklara för hans pappa att Linus ska komma hem som vanligt inget annat gäller. Hör då hur han lägger på luren i örat. Ringer till Linus farfar och försöker få prata med Linus, vilket inte alls går bra. Pratar med farfar att dom måste förstå att Linus måste komma hem. Men han tänker minsann inte tvinga pojken till det om han inte vill. Förklarar att vi har ett domstolsbeslut vart han ska bo och vart han ska ha umgänge, det får man inte bryta på något sätt. Och ifrågasätter om jag måste koppla in polisen för att få hem Linus, farfar sa bara "ta du dina åtgärder". Kan ni förstå hur dom motarbetar i allt! Inget fungerar. Vi avslutar samtalet. Jag inväntar att Linus ska komma hem på måndag, men kommer inte, jag inväntar honom på tisdag, han kommer inte.
Natten till i dag har jag legat och grubblat och tänkt hur jag ska få hem honom så jag kan prata med honom i lugn och ro. Jag beslutar mig för att fara på skolan idag, jättebra tänker jag, neutral plats. Har fått mail från Linus lärare att han har varit i skolan måndag och tisdag, men att idag hade farfar ringt och sagt att han inte kommer. FAN tänker jag, jag skulle ju dit och prata med honom om hur han vill ha det.
Jag kontaktar soc för att få råd och tips hur jag ska göra för att han ska komma hem. Jag har funderat och tänkt och hade beslutat att Linus skulle få flytta till sin pappa om det är det han vill, men att han måste komma hem så jag får prata med honom om detta. Jag förklarade allt för soc tanten. Hon tyckte att det lät som en bra idé att låta Linus bo hos pappan och få se att det inte alls är bra där, för det är de inte kan jag lova. Men att Linus måste få upptäcka det själv. Hon tyckte att jag skulle sms pappan och förklara vad jag har tänkt och funderat på. Jag sms pappan, tänker att nu kommer Linus hem, jättebra för det är ju det här dom har varit ute efter i så många år nu, att Linus ska bo hos pappan. Döm om min förvåning när svaret kommer att Linus inte vill komma hem och att pappan inte kan tvinga honom! Helt jävla sjukt! Linus ska ju få flytta till dom om det är det han vill. Inte ens då kan pappan muntra upp honom till att komma hem och prata, vilka idioter säger jag bara. Om jag vore dom skulle jag ha gjort tvärtom. Jag skrev även i sms att kommer inte Linus hem idag måste jag kontakta advokaten och låta det gå den vägen. Eftersom pappan har brytit mot avtalet vi har så kan han få böter (vite) enligt soc tanten. Hon rekommenderade oxå att kontakta advokat om han inte kommer hem, vilket han inte har gjort. Jag har nu kontaktat advokaten, ska dit nästa vecka på torsdag, jag kommer söka ensam vårdnad om Linus för detta måste få ett stopp och slut. Det sa jag till advokaten att jag vill ha ensam vårdand, allt detta har pågått nu i så många år och det verkar aldrig ta slut.
Mina tankar och funderingar dessa dagar har varit, vad har jag gjort för fel för att straffas på detta sätt? Har jag uppfostrat Linus till att bli så här rabbiat? Är jag ingen bra mamma till honom? osv osv....
Jag fattar inte att dom inte tog chansen när dom hade den. Ja, jag fattar inte!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar