Brevet från skolan.

Vi fick en sånt varmt och fint brev från Rebeccas skola nån dag efter Elias föddes, jag vill dela med mig av det brevet. Den här skolan är nog en av dom bästa som finns. Dom fanns där för Rebecca när det var så otroligt jobbigt.

Till Rebeccas familj.
Vårt varma deltagande i er sorg.
Skoldagen har varit bra för Rebecca. Vi pratade med henne imorse och hon ville att de andra barnen i klassen skulle få veta. Hennes fröken berättade hur man kan göra då man kan berätta och prata om sån här. Rebecca ville att vi skulle sitta i ring, tända ett ljus och att fröken skulle berätta vad som vad som hänt. Hon ville själv berätta att hon hade sett lillebror och vad lillebror heter. Rebecca ville att vi hade en tyst minut för lillebror.
Vi förberedde henne på att de andra barnen och vi vuxna kanske skulle gråta, men att det är okej att vara ledsen själv och att andra är det. Det förstod hon.
Samlingen och att berätta gick bra. Rebecca grät lite och flera barn och vuxna gjorde det med.
Det blev en fin och lugn, värdig men sorglig start på vår dag. Vi lät ljuset brinna för lillebror till vi gick på rast.
Resten av skoldagen fortsatte som normalt.
De barn som ville fick skriva i sina dagböcker. Rebecca skrevväldigt fint om Elias.
På lunchrasten blev Rebecca ledsen och fick tröst av tjejerna hon lekte med. En vuxen (vill inte namnge personen) satt sen och pratade med henne en stund.
Rebeccas kompisar har varit mycket empatiska och tagit hand om henne.
Vi vill med detta brev låta er veta hur Rebeccas dag har varit och hur Rebecca valde att berätta för klassen.
Vi hoppas att det kommer att fortsätta gå bra för Rebecca, men vi finns här då det går tungt och om hon vill prata eller gråta.
Vi tänker på er!
Personalen från skolan.

Jag är så otroligt glad och stolt för denna skola, som verkligen ställde upp för oss men framförallt för Rebecca.