Ett års dagen närmar nu sig med stormsteg och det känns i min skäl. Hujja, jag vill inte att den dagen ska komma. Ett helt år har gått sen vi fick det hemska beskedet att Elias inte levde i magen. Vad roligt det hade varit om han fanns i livet istället, men nu kommer jag vara ledsen istället för att kunna vara glad. På lördag har han namnsdag och det var nog den dagen han dog sa dom på förlossningen ialla fall. Det gick inte att säga med säkerhet när han somnade in för alltid. Rebecca har skrivit i almenackan "Grattis Elias på namnsdagen". Åååå vad det skär i hjärtat. Men det var gulligt oxå.
Jag vill ha honom här hos mig där han hör hemma, så är det bara. Saknar honom enormt mycket.
Som ni vet vid det här laget är detta MIN blogg, där jag skriver om det jag vill ha ur mig, både roligt, tråkigt och jobbigt. INGEN har rätt att kommentera vad jag känner, tycker och vill. Ni kan enbart hålla tyst!
Jag kommer ALLTID att sörja förlusten av Elias mer eller mindre, det kan ingen ta ifrån mig!
Igår var Rebecca och badade i 4-5 timmar och efter det tränande hon basket 1 timme. Hon var rätt slut kan jag säga. Men ändå kunde hon inte somna igår, så det slutade med att hon sov med mig hela natten, och då somnade hon fort. Imorse var hon tröttare än tröttast, vilket jag visste. Men när hon väl klev upp gick det bra. Linus kom hem en sväng igår och hämtade skolväskan, dom hade varit och kollat på ett hus i Råneå. Säga vad man vill om det, jag håller tyst om den saken.
Igår skulle vi ta ut cyklarna, men så bidde det inte. Rebecca badade så länge så vi hann inte ta cyklarna till Statoil för att pumpa dom, få se om det blir nån dag denna vecka. Det går inte att pumpa dom med en vanlig cykelpump, tyvärr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar