Här ser ni en bild i kapellet där vi hade Elias begravning. Det var jättefin men otrolig smärtsam. Livet är allför orättvist, mycket varför och om.
Jag är glad att mina nära och kära kunde dela med sig denna jobbiga och sorgliga dag med mig och min familj. Elias är vår lilla skyddsängel nu, fast jag hellre skulle vilja ha honom nära mig, få krama, pussa, ge han all den kärlek han behöver och vill ha.
Alla blommor var så otroligt fina och ett ljus som vi fick tända för Elias (som man kan se på första bilden snett bakom kistan). Men jag måste erkänna att den här dagen var/är nog den jobbigaste i mitt liv. Nog har jag varit med om mycket men det här slår nog alla rekord. Att behöva begrava sitt eget barn, huvaligen.
Prästen läste ett stycke från Sommarlandet en barnbok som är skriven av Eyvind Skeie. Hon läste den så bra och med en sån inlevelse. Jag ska nog köpa den boken. Han som spelade keyboard var jätteduktig. Han spelade "Du lilla sparvöga", "Himlen är oskyldigt blå", "Du är det finaste jag vet". Där emellan sjöng vi alla psalm 606 "Det gungar så fint"
Datumen på korten ska ni inte stirra er blinda på, batteriet i kameran tog slut mitt i allt och jag idés/orken fanns inte ställa in de rätta datum under begravningen. Typiskt jag som hade köpt uppladdningsbara batterier, dom var inte alls bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar