lördag 15 augusti 2009

Lilla hjärtat.

Mitt på dagen for vi till Lulnäsudden till Manges föräldrars stuga. Olivia följde med. Det var först meningen att vi skulle ta båten, men Mange kollade vädret på nätet och det såg inte så lovande ut så vi tog bilen istället. Bättre ta det säkra före det osäkra.
Väl där gick vi ner till stranden så flickorna skulle få bada, men det var inte så jättevarmt för det. Men vi badade fötterna istället, vi gick på snäckjakt och hittade rätt många och stora. Efter det gick vi upp och fikade. Sedan bar det iväg med 2 stycken hinkar för att plocka sten till Gun-Britt på fågelön som vi kallar det. Det fanns massor och jättefina stenar. Väldigt tungt var det att bära hem dessa stenar i hinkar.
Sen började Rebecca och Olivia göra fint med stenarna som Gun-Britt vill ha det, bild kommer. Det vart himla fint. Efter det vart det middag, vi åt grillad kött, korv, pommesfrites och potatisgratäng. Efter det så märkte jag att halva hjärtat från halsbandet var borta! Helt förtvivlad blev jag. Ska berätta för er som inte vet vad detta lilla halva hjärta betyder för mig.
Den dagen Elias begravdes så hade begravningsbyrån satt ett halvt hjärta runt Elias hals och det andra halvan har jag fått. Det var den som jag hade tappat bort. Tårarna brändes riktigt i ögonen för detta lilla halva hjärta går inte att ersätta. Vi började leta som galningar, överallt. Gick t.o.m. ner i vattnet igen och sökte där, men förgäves. Vi hittade det inte.
Efter sommarkrysset for vi hemåt, lämnade av Olivia hemma och vi for vidare hem till oss. Jag började genast leta efter detta lilla hjärta och jag HITTADE den i sängen. Vilken lättnad! Rebecca vart oxå så glad, hon hade blivit ledsen när hon fick höra att den var borta. Detta lilla hjärta kommer jag var så rädd om, för jag vet inte vad jag gör om den skulle komma bort. Den går ju inte att ersätta på något sätt. Den tillhör mig och Elias, min älskade son.

2 kommentarer:

  1. Ååååå vilken tur ni hittade hjärtat. Tårarna började rinna när jag läste att du tappat det. Kram / Linda K

    SvaraRadera
  2. Ja ibland har man tur!
    Men jag törs inte ha på mig den nå mer, har köpt en söt liten ask att ha den i.

    SvaraRadera