Läkarbesök igår.

Igår var jag som sagt till läkaren på ett återbesök. Jag var nervös och orolig vad det skulle bli för beslut. Jag berättade och förklarade hur jag kände och ville. Jag har varit så orolig över mitt "minne", jag glömmer bort saker, småsaker. Jag kan ju inte göra flera saker samtidigt heller för då blir det kaos uppe i hjärnan. Jag känner inte igen mig själv ibland när jag blir så förvirrad och glömsk. Det är så obehagligt. Läkaren sa att jag håller inte på att bli tokig eller galen, vilket har känts ibland. Och att det ska bli som förrut kommer det aldrig att bli. Men hur ska jag kunna acceptera att det inte kommer att bli som förrut och att min älskade Elias inte kommer tillbaka. Jag längtar och saknar honom som otroligt mycket. Han sjukskrev mig helt t.o.m 12 augusti, vilket kändes jätteskönt. Jag är inte redo att börja jobba, det är så jag känner. Han förklarade att det är inget fel på mitt minne utan det är hjärnan som inte klarar av att ta emot mer information, den fixar inte det helt enkelt. Och att det är normalt, vissa människor jobbar som galningar och vissa klarar inte av nånting, det finns inget rätt eller fel hur man reagerar. Så jag behöver inte ha dåligt samvete för att jag inte fixar att jobba just nu. Ska tillbaka till läkaren den 12 augusti.